I min forskning om att främja vätgas som en grön energibärare hittade jag en ny vetenskaplig forskningsrapport (En översikt av gasfasinhibering av försprödning av gasformigt väte i stål för rörledningar) som fördjupar sig i en kritisk utmaning som dramatiskt påverkar sektorn: väteförsprödning (HE) i stålrörsledningar.
HE utgör en betydande risk för rörledningarnas integritet som används för vätgastransport, vilket leder till förtida fel. I rapporten presenteras en nyanserad analys av gasfasinhibering som en strategi för att mildra detta problem, med fokus på tillsats av små mängder gaser som syre (O2), kolmonoxid (CO) och svaveldioxid (SO2) till vätgasströmmen. Det är en lösning av många som har föreslagits genom åren.
Gasinhibitorer minskar risken för HE och förbättrar därmed säkerheten och livslängden för stålrörledningar för vätgastransport. Denna slutsats är särskilt relevant när världen går mot renare energikällor och infrastrukturen för vätgas förväntas expandera.
Rapporten belyser dock också en betydande utmaning inom området: inkonsekvensen i forskningsresultaten, som främst tillskrivs de olika mekaniska testmetoder som används i olika studier. Denna inkonsekvens understryker behovet av ett mer standardiserat tillvägagångssätt för att utvärdera effektiviteten av gasfasinhibering.
För att åtgärda detta förespråkas i rapporten att man ska införa studier av gasfaspermeation. Sådana studier ger ett kvantifierbart mått på inhiberingseffektiviteten, vilket ger en mer tillförlitlig och standardiserad metod för att bedöma gasfasinhibitorers förmåga att förhindra HE. Detta tillvägagångssätt kan vara avgörande för att på ett säkert sätt anpassa befintliga naturgasledningar för vätgastransport, ett kritiskt steg i övergången till ett vätgasbaserat energisystem.
Rapporten belyser en lovande metod för att mildra ett långvarigt problem genom att överbrygga klyftan mellan inkonsekvenser i forskningen och praktiska tillämpningar. Det banar väg för en mer systematisk och tillförlitlig utforskning av gasfasinhibering. Detta framsteg är avgörande för att säkerställa en säker, effektiv och hållbar transport av vätgas, vilket innebär ett betydande steg mot att förverkliga vätgas som en hörnsten i det framtida energilandskapet.
Rapporten visar också att branschen behöver fortsatt hjälp med att lösa problemet med väteförsprödning (HE) i strävan efter hållbar vätgasenergi. Vätgasförsprödning i stålrörsledningar fortsätter att vara ett stort hinder som hotar integriteten och säkerheten i infrastrukturen för vätgastransporter.
Men det finns en annan lösning...
De innovativa hjärnorna på Triton Väte har introducerat Tritonex, en banbrytande lösning som tar itu med denna utmaning. Som världens första ISO 17081:2014-certifierade vätgasbarriärbeläggning, Tritonex har noll procent vätepermeation, vilket innebär ett revolutionerande framsteg inom sektorn.
Tritonex's nanoteknologiska beläggning hyllas för sin förmåga att skydda mot HE, diffusion, nedbrytning och korrosion, vilket ökar livslängden och säkerheten för vätgasledningar. Detta innovativa skydd ligger i linje med den globala strävan mot hållbar energianvändning. Det minskar avsevärt de totala ägandekostnaderna i hela värdekedjan för vätgas, vilket gör vätgasverksamheten mer ekonomiskt lönsam.
Dessutom erbjuder Tritonex en oöverträffad designfrihet, vilket öppnar upp för nya möjligheter när det gäller material- och designval som kan minska koldioxidavtrycket och förbättra driftseffektiviteten.
Introduktionen av Tritonex från Triton Hydrogen skapar ett surr bland experter världen överoch erbjuder en mångsidig, giftfri och miljövänlig lösning med oöverträffade korrosionsskyddande egenskaper. Det är ett bevis på företagets engagemang för att förbättra effektiviteten och omfamna hållbarhet inom vätgasindustrin, och sätter en ny standard för säkerhet och hållbarhet inom vätgastransporter.
Läs hela rapporten:
En översikt av gasfasinhibering av försprödning av gasformigt väte i stål för rörledningar
Internationell tidskrift för vätgasenergi, 26 februari 2024
Maximilian Röthig a,∗, Joshua Hoschke a, Clotario Tapia a,b, Jeffrey Venezuela a, Andrej Atrens a,∗
a School of Mechanical and Mining Engineering, Centre for Advanced Materials Processing and Manufacturing (AMPAM), The University of Queensland, St Lucia, Brisbane, Australien
b Fakulteten för maskinteknik och produktionsvetenskap, Escuela Superior Politécnica del Litoral (ESPOL), Guayaquil, Ecuador
