Av Marcel Wetegrove, Maria Jazmin Duarte, Klaus Taube, Martin Rohloff, Hariprasad Gopalan, Christina Scheu, Gerhard Dehm och Angela Kruth.
Vätgasbarriärbeläggningar är skyddande skikt som består av material med en låg inneboende vätgasdiffusivitet och löslighet, som visar potential att fördröja, minska eller hindra vätgaspermeation. Vätgasbarriärbeläggningar förväntas göra det möjligt att använda stål som är känsliga för väteförsprödning, särskilt kostnadseffektiva låglegerade stål eller lätta höghållfasta stål, för tillämpningar i en vätgasekonomi. Främst har keramiska beläggningsmaterial undersökts för detta ändamål, inklusive oxider, nitrider och karbider. I denna översikt diskuteras det aktuella läget när det gäller vätgaspermeation för en mängd olika beläggningar. Al2O3, TiAlN och TiC verkar vara de mest lovande kandidaterna från en stor pool av keramiska material. Beläggningsmetoderna jämförs med avseende på deras förmåga att producera skikt med lämplig kvalitet och deras potential för uppskalning för industriell användning. Olika uppställningar för karakterisering av vätgaspermeabilitet diskuteras, med användning av både gasformigt väte och väte som härrör från en elektrokemisk reaktion. Slutligen skisseras möjliga vägar för förbättring och optimering av vätgasbarriärbeläggningar.
